Om man redan har någon att spela med så är ett par boosters allt som behövs för att man själv ska komma igång. Reglerna och kartorna finns att hämta på avalonhills hemsida och tärningar har de flesta redan. Det finns dessutom nya kartor på hemsidan som inte följer med startpaketet.
En booster innehåller 1 rare, 2-3 uncommon och 5-6 common. Förutsett att ens vänner redan spelar kan man klara sig på två boosters då man sen kan byta till sig resten av enheterna som man behöver för att få en armé. Olycklitvis för plånbåken nöjer man sig sällan med det utan man köper lätt tio boosters till och samlar på sig alla arméerna. Booster I är att föredra för de som vill spela som USA och som Tyskland.
Skriven av: sardukar - 2006-02-09 13:41:31
Försökte lära mig spela på egen hand, men fann att jag inte riktigt förstod hur man gör trots upprepade försök. Har förstått att spelet är jättekul om man kommer in i det, men jag har tröttnat.
Troligen är Starter Kitet perfekt för den som kan spela ASL och vill introducera en ny spelare... Men att själv klura ut reglerna som är skrivna av en som redan kan spelet är svårt.
Skriven av: Henrik - 2006-02-08 09:45:34
Önskade mig "orginal" carcassonne men fick detta istället. Tyckte först inte det var lika roligt som den andra versionen men när jag väl lärt mig det så tycker jag det är mycket roligare. Det är lite mer avancerat och det finns fler möjligheter för olika strategier.
På internatet där jag bor har vi både Carcassonne och Carcassone: Hunters And Gatherers, Hunters And Gatherers spelas 49 gånger av 50. Vi kallar spelet för Cnarca därför att det är beroendeframkallande. =D
Rekomenderas!
Skriven av: calleponkn - 2006-02-04 13:03:51
Visst är det kul att försöka få de monster man satsar på att överleva. Spelidén är lite annorlunda i och med att man vinner på hur man satsar.
Dock finns det ett par nackdelar med spelet. Det är en del sortering varje gång man ska komma igång eftersom 4 monster med alla deras kort ska tas ur leken. Sedan blir man ofta överrumplad över hur lite man fick att säga till om när det hela avgörs på slutet, iaf om man är många som spelar. Spelet skulle gynnas av fler kort då det ofta tar slut "för tidigt", dvs då korten tar slut. Men på det stora hela ett småtrevligt spel som går snabbt att komma igång med.
Skriven av: Surre - 2006-02-01 12:31:39
Twister är ett klart annorlunda spel då det inte innehåller några tärningar, allianser, kort eller övergripande strategier. Istället gäller det att vara smidig samt ha viss kontroll över sitt balanssinne.
Spelet är som roligast när man spelar i lag och det är två eller fler personer som står samtidgt på matten. Om du inte lyckas slå knut på dig själv så kommer du säkerligen lyckas göra en fin knop tillsammans med de andra.
Skriven av: sardukar - 2006-01-31 16:16:52
Spelade det i helgen och kan varmt rekommendera spelet. Även de som tror sig ha en bra fantasi kommer att råka illa ut och blir tvungna att se sig besegrade.
Det vi märkte var att det inte var några problem att hitta på en historia, eller att nå slutmålet, trots att det kan se omöjligt ut från början. Det vi också noterade var att man måste hålla saker och ting i huvudet, t.ex. vem som dödade vem, och att man ganska lätt stakar sig och börjar pladdra på i nya storylines som gör historien ännu mer skruvad.
Det är en underbar känsla att efter 30 minuters påhitt se sina kort på handen minska och att helt plötsligt inse att man kan styra storyn precis till sitt slutmål. Lika frustrerande är det att sitta med ett kort kvar och lägga fram sin slutplädering när en motspelare interferar och omkullkastar storyn totalt.
Som novis på rollspelsfronten så var jag lite skeptisk, men olikt många recensioner så behöver man inte ha rollspelsbakgrund...bara en bra fantasi och coolt sinne.
Skriven av: TobiasB - 2006-01-30 11:06:26
Formula Dé är ett trevligt spel som är lätt att lära sig och som bjuder på underhållande spelmekanism och regler.
Man behöver inte vara en racing-fantast för att uppskatta spänningen i loppen, som inte heller behöver få ett uppenbart resultat eftersom dumdristighet och övermod på banan kan resultera i att ens bil förstörs.
En mycket bra sak med FD är att alla spelarantal fungerar bra, då man kan välja att ha två bilar var om man skulle vilja det istället. Denna egenskapen tillsammans med spelets snabba inlärningskurva (haha) gör att det är enkelt att kunna skaffa fram många spelare.
Rekommenderas varmt!
Skriven av: Jaha - 2006-01-28 23:43:05
Mycket snygg design, enkelt och trevligt spel men man vinner alldeles för lätt. Jag vet inte om jag missat något i reglerna (har dock läst dem ett antal gånger) men de tillfällen som jag har spelat så tog det slut innan det ens kommit igång, men blir säkert bättre om man är mer än två personer.
Roligt namn, snygg desing och en kul idé, hade väntat mig mer.
Skriven av: mopsen - 2006-01-21 15:47:38
7-ages är ett underbart civ-spel med härlig dynamik. Spelet är komplext med tillsynes oändliga valmöjligheter (handel, diplomati, utveckling, val av religion, val av statsskick, produktion, urbanisering, allianser, krig etc.). Trots komplexiteten är reglerna enkla att lära. På nätet finns många bra ”lathundar” som sammanfattar reglerna (7_Ages_VPO_Rules_Summary_r0.doc).
En rolig detalj är att alla – nästan alltid – kan gör sina drag samtidigt, vilket gör att man aldrig sitter sysslolös. Spelet tillämpar även fog-of-war, vilket innebär att man endast får se den översta enhetens stridsvärde i varje stack. Det gör att man aldrig riktigt vet hur starka enheter som står vid ens gräns, vilket skapar osäkerhet och utrymme för diplomati.
Kartan är stor och detaljerad. Man bör dock plasta in den och för att hålla ordning på brickorna bör man köpa förvaringsboxar med många små fack.
Detta är ett ruskigt bra civ-spel, som såväl diplomaten som krigaren uppskattar.
Skriven av: hakan - 2006-01-20 12:28:43
Variationen av terräng har större betydelse än man först tror. Med denna expansion får man byggnader och terräng som är anpassade efter de områden där slagen utspelar sig. De afrikanska byarna gör sig betydligt bättre i Afrika än vad de franska städerna gör t ex.
Skriven av: sardukar - 2006-01-13 10:57:30
Det är tillbehör som detta som bevisar att brädpspelare har en konstnärlig sida. Varför skulle man annars lägga pengar på något som man redan har?
Den dubbelsida spelplanen är av samma goda kvalité som den som följer med grundboxen men skiljer sig åt på det sätt att det är öken- och vinterlandskap. Jag vet inte varför, men Ryssarna vinner betydligt oftare med detta bräde än vad de gör om de spelar med det andra.
Skriven av: sardukar - 2006-01-13 10:53:03
I denna expansion tar Memoir '44 kriget till östfronten där vi stöter på Commisarer, Krypskyttar och och kavalleri. De ryska figurerna är riktigt fina och är ett bra komplement till de övriga.
Uppdragen är roliga, nyskapande och krävande då de nya ryska enheterna tvingar spelarna på båda sidor att tänka till. Förekomsten av minor komplicerar det hela ytterligare och innan man vet ordet av det så blir man stormad av en hord av T-34.
Denna expansion bör uppskattas av alla som gillar orginalet samt de som tyckt att spelet saknat det där lilla extra som skiljer sidorna åt.
Skriven av: sardukar - 2006-01-13 10:49:58
Cape horn speglar den mest spännande etappen av en segeltävling mellan New York och San Fransisco som gick av stapeln år 1853. De 3-5 spelarna har varsitt clipperskepp som de ska försöka lotsa runt Kap horn på bäst möjliga sätt innan de fortsätter norrut.
Min första tanke när jag öppnade boxen var "Carcassonne" då spelet använder sig mängder med små brickor. Där slutar dock liknelserna då brickorna visar vindriktning och styrka och läggs ut vända åt ett visst håll beroende på vilken zon man befinner sig i (det finns tre zoner). Man kan dels placera ut brickorna så att de ska gynna en själv men även använde dem för att förstöra för de andra, något som är betydligt roligare ;)
Vindbrickorna måste lägga ut intill en redan utlagd bricka. De fem startpositioneran räknas som brickor vilket gör att det finns flera sätt att börja på. Förflyttning sker från den bricka man står på till en utplacerad bricka. Man får färdas över rutor där det saknas brickor så länge man inte stannar där.
Skriven av: sardukar - 2006-01-13 09:38:22
Jag tycker inte att 4 timmar räcker för att hinna igenom detta spel. 4-6h hade nog stämt bättre.
Det gör dock ingenting då det är roligt och ger mycket övningar i strategiskt tänkande. Detta gör dock att man bör spela en mot en eller två mot två. Spelar man en mot två så måste de två diskutera sina strategier, medan den ensamme kan hålla det i huvudet och inte avslöja något.
Det är också intressant att de båda sidorna är så olika. De onda ska inrikta sig på militär makt, medan de goda bör sätta sitt hopp till att ringen blir förstörd. Påminner om en bok och någon film... ;)
Reglerna är detaljerade och finns därför i en enklare och en mer avancerad variant. Det tar ett tag att läsa igenom regelboken, men det är värt mödan.
Min gissning är dock att man uppskattar spelet bäst om man uppskattar Sagan om ringen-världen med allt vad den inbegriper.
Skriven av: Belanor - 2006-01-11 15:12:53
Ett brädspel i D&D:s fantasyvärld borde kunna vara hur roligt och varierande som helst. Detta blir dock mest tjatigt.
Det är svårt att sätta fingret på vad som är fel, men det känns som att uppdragen är likadana hela tiden. Det hjälper inte ens att monstren blir svårare och svårare. Fortfarande enformigt.
En positiv sak är dock tärningarna som innebär både säkerhet och slump. Man kan leta upp saker som sällan gör mycket skada, men heller aldrig för lite. Eller så väljer man sådana som kan göra mycket skada, men de riskerar också att göra nästan ingen skada alls.
Vill du ha ett brädspel där du får slå ihjäl monster, skaffa vapen och utrustning och utveckla din figur så rekommenderar jag hellre Mutant Chronicles:Kampen om citadellet och jag skulle tro att Doom och Descent är bättre, även om jag inte testat dem ännu.
Skriven av: Belanor - 2006-01-11 14:45:45
Cave troll tillåter en hel del strategiskt tänkande. Man behöver verkligen planera vad man tänker göra och hålla sig till den planen. Det hela får dock förhinder eftersom man plockar fram sina figurer slumpvis. Du kan ha en jättabra plan, men så får du inte fram din riddare, som du hoppades på och därmed funkar inte planen.
Inte så mycket humor, men ändå ett skapligt sätt att fördriva en timme. Man kan ju inte alltid spela Citadels... ;)
Skriven av: Belanor - 2006-01-11 14:32:59
Ett enkelt spel. Det finns ungefär 15 olika sorters rumsbrickor. När du har lärt dig vad de innebär så kan du spela.
De 6 olika hjältarna man kan spela (och deras förmågor) är tyvärr alldeles för ojämna. Någon förmåga är spelavgörande medan en annan är intetsägande och obetydlig.
Dock så kan man fortfarande ha mycket roligt. Detta är ett spel som främjar småsinthet och skadeglädje. T ex kommer alltid ett tillfälle då någon har hittat 4 av de 5 guldmynt man måste ha för att vinna. Han märker då att alla spelare gaddar ihop sig för att stoppa honom. Senare kan han tillhöra pöbeln som gör vad de kan för att hindra en annan spelare från att vinna.
Spelet fungerar bäst på 4-6 spelare.
Skriven av: Belanor - 2006-01-11 14:24:01
Det här spelet är mycket lätta att lära sig. Nästan för lätt, faktiskt, för det finns inte stora möjligheter till taktiska drag och vinnande strategier.
Roligt blir det tack vare att det är lätt att förändra. Hade man inte roligt vid ena speltillfället så kan man ändra på reglerna till nästa. Flera tilläggsregler finns beskrivna i regelboken och jag rekommenderar att man använder ett par av dem.
Som regelboken säger så är spelet roligast på 3-4 personer, även om det går att spela på 1 (!) till 6 pers. Är man för många så blir det lite väl mycket väntan.
Speltiden skulle jag vilja sätta till 45-60 min/spelare.
Min slutsats är att jag är nöjd med köpet och tänker leta upp expansioner.
Skriven av: Belanor - 2006-01-08 14:31:39
Först: lådan. Att se den stora härligheten bygger upp förväntningarna på innehållet.
Spelet har massor av delar och jag hade aldrig kunnat hålla ordning på de olika markörerna om det inte varit för de återförslutningsbara påsar som WoBg skickade med. Tack för det!
Man får läsa reglerna ett par gånger för att förstå ordningen och symbolernas betydelse. Spelet är ändå mycket lätt att komma in i och med en testomgång så kan man snart ge sig in i de taktiska tankebanorna.
Spelet är mycket väl balanserat och man har lika stor chans att bli en vinnare oavsett vilken klass man väljer att spela.
Ett par nackdelar kommer jag på:
Uppdragen kommer att bli väldigt bekanta. Hade inte skadat med fler.
Eftersom man spelar "onda" mot "goda" och sidorna måste vara balanserade så är spelet roligast om man är 4 eller 6 personer (eller kanske 2). Om man är ojämnt antal så har någon två figurer att skapa en "karriär" för.
Till sist: speltiden. 3-7h plus upp- och nerplockning.
Skriven av: Belanor - 2006-01-08 14:19:39
Orginalspelet är inge vidare, rätt lamt. Men testa detta:
* Spela två lag med 2 i varje lag, ni sitter varannan runt bordet. Lag A lägger på ena sidan brädet och lag B på andra. På detta sätt gäller det att lyckas samspela utan att veta vad den andre har för kort. Jag kanske vill lägga min åtta, men det är inge vidare om min polare sitter med sexan och sjuan t.ex. Man får inte ge varandra ledtrådar på något sätt.
* Varje spelare har endast 4 kort på handen vilket gör det än svårare med färre valmöjligheter.
* Inför ett chanskort. Man får alltid när det är ens tur dra ett chanskort från högen istället för att lägga ett kort på vanligt sätt. Detta chanskort måste man då lägga oavsett vad det är. Ibland blir det bra men ibland riktigt riktigt illa.
* Spela fyra omgångar, så att alla börjar varsin gång.
Med dessa regeländringar lyfter spelet flera snäpp, tro mig, vi har spelat över 200 spel på detta sätt, vilket motsvarar nästan 1000 spel på normalt vis! Puh, lät mycket ;-)
Skriven av: Surre - 2006-01-04 16:11:10
