Fint men slumpmässigt
Kortdrivet. Grunden i spelet är att man spelar kort som typiskt antingen kan användas i diplomatifasen, enligt den text som står på dem, för att få de netrala länderna att byta sida, eller i stridsfasen där varje kort som sakas låter spelaren flytta en armé. Detta ger en smått intressant avvägning mellan diplomati och kampanjande. Tyvärr är diplomatibiten helt beroende av att man får användbara kort, vilket gör det svårt att ha någon form av strategi där. Krigsdelen av spelet är bättre i det avseendet.
Mycket höga produktionsvärden på komponenterna. Reglerna är inte överdrivet välskrivna men funktionabla. Stridssystemet är lite klumpigt (summera stridsstyrkor och korsreferera i tabell för att få fram modifikation till tärningsslaget för att vinna).
Jag gillar spelet - det är relativt snabbspelat och fångar känslan av perioden väl - men ingen av mina bekanta delar min uppfattning - de tycker det är för slumpmässigt.
Skriven 2005-07-02 av: astrosmurf, betyg = 6
Utmärkt krigsspel
Glöm alla som säger att det här inte är ett krigsspel: om ett spel där man springer runt med infanteri, stridsvagnar och artilleri och skjuter på varandra inte är ett krigsspel så vet jag inte vad som är det.
Däremot är det ett rysligt enkelt och snabbt krigsspel. Trots enkelheten lyckas de väl med att få fram combined arms-aspekterna i modern strid: stridsvagnar äger på öppen mark, infanteri dominerar i svår terräng, artilleri har hög eldkraft men låg mobilitet överallt.
Command & Control simuleras med kort. I början av spelet får man 4-6 kort. Varje runda spelar man sedan ett kort och drar ett nytt, vilket gör att man kan planera lite grand och samla kort för det man vill göra. Enheter som inte aktiveras gör inget alls, inte ens skjuter tillbaka. Detta är en feature som gör att man ofta måste välja mellan att aktivera sin egen attack (på ena flanken) eller försvaret mot motståndarens (på andra flanken), eftersom man inte har kort som gör båda samtidigt.
Skriven 2005-07-04 av: astrosmurf, betyg = 10
