A&A Battle of the Bulge är ett spel jag varmt kan rekommender alla dem som gillar realistiska krigsspel som berör VK2.
Jämfört med tidigare A&A spel så skiljersig detta ganska mycket eftersom det är ett taktiskt spel mer än det är ett strategispel.
Här handlar det inte om att leda sitt land i krig, utnyttja resurser och tillverka krigsmaterial. Här handlar det om att leda trupper i strid med allt som hör där till.
Som bekant handlar dett här spelet om Ardenneroffensiven vintern 1944/45. Ardenneroffensiven var Hitlers sista försök att besegra de allierade i väster. Planen gick ut på att anfalla de allierade och bryta igenom deras frontlinje på en plats där de inte förväntade, nämligen i den bergiga delen av Belgien och Luxemburg som kallas Ardennerna. Ett område som var bergigt, skogsbeklätt med allmänt dåliga vägar. Ett område som ansågs vara olämpligt för stridsvagnar och större militära operationer och därför endast försvarades av enheter av mindre stridsvärde (trots att tyskarna hade anfallit med stor framgång därigenom med stridsvagnar 1940). Planen gick alltså ut på att slå till mot de västallierade där de ansågs svagast och där de inte förväntade sig det och bryta igenom deras linjer för att pressa sig västerut och erövra Antwerpen, De allierades viktigaste hamn för att skeppa över förstärkningar och förråd till västfronten. Genom att ta Antwerpen skulle de brittiska styrkorna i norra Belgien och södra Nederländerna bli avskurna från de amerikanska och franska trupperna i söder och därmed skulle tyskarna tvinga de allierade till ett andra Dunkerque och på så sätt tvinga dem förhandla om fred. Den här planen var ett enormt vågspel. Inte nog med att den krävde samtliga reserver som fortfarande var i någerlunda gott skick och som behöves betydligt mer på andra ställen, i huvudsak på östfronten så krävde det även större delen av Tysklands trytande bränslereserver. Gick operationen fel så var det kört för Tyskland.
Till en början hade tyskarna enorma framgångar eftersom vädret va dåligt och de allierade inte kunde sätta in något flygunderstöd. De amerikansta trupperna i området krossades. Men i takt med att motståndet hårdnade, vädret klarnade och de tyska resurserna började tryta så tvingades de tyska anfallsspetsarna att stanna. De allierade satte genast in motanfall och i början av 1945 så var man tillbaka där man börjat den 16 december.
Spelet följer det här skeendet mycket bra! Det gäller att som tysk anfalla med allt man har i början innan den som spelar de allierade börjar få in färska förstärkningar i stor skala, och framför allt innan vädret klarnar så han kan utnyttja överlägsenheten i luften. Att spelet inte enbart innefattar pansar, infanteri och artilleri gör det hela än mer realistiskt. Man måste använda trängen och dess lastbilar för att hela tiden köra fram förnödenheter till sina trupper så de kan fortsätta framrycka västerut elelr för att anfalla- Gör man inte det så kan man inte röra sig eller anfalla. man kan även förflytta infanteri och artilleri med sina lastbilar längs vägarna så de snabbare kommer fram till fronten. Frontlinjen är viktig del av spelet. Den markeras av smala böjda markörer som läggs på gränsen mellan hexagonerna. De visar vilket territorium som är i tysk och allierad hand. Detta är viktigt eftersom de talar om vilka städer som finns på tyskarnas sida om fronten. Och det är viktigt eftersom spelet avgörande hänger på hur många städer tyskarna lyckats erövra. För varje tagen stad får den tyske spelaren poäng och spelets mål är att man ska lyckas erövra minst en poäng mer än vad tyskarna lyckades ta i verkligheten. Detta är tyvärr en av spelets två svagheter: att det centrerar sig kring hur offensiven slutade i verkligheten och inte vad planen egentligen gick ut på. Spelkartan innefattar endast de områden och dess närmaste omgivning som tyskarna lyckades erövra i verkligheten. man kan alltså inte erövra Antwerpen som hela planen gick ut på utan bara följa i historiens fotspår och klara biffen en liten belgisk ort bättre än tyskarna. Som allierad vinner man då alltså givetvis genom att förhindra tyskarna att erövra byar till ett värde av 25 poäng.
Den andra enda svagheten är att spelet endast behandlar Ardenenroffensiven. När man väl som tysk lyckats vinna en snabb seger eller som allierad lyckats stoppa tyskarna när man väl fått den numerära överlägsenheten på sin sida tillräckligt många gånger så blir spelet lite tjatigt. Spelsystemet är utmärkt och oerhört realistiskt och roligt. Lagom lätt att lära sig och att spela igenom. Men Ardenneroffensiven begränsar det hela eftersom den bara kan utkämpas på ett sätt: en som anfaller och en som försvarar. Men förhoppningsvis så kommer A&A att göra uppföljare med samma spelsystem men med andra mer eller mindra kända slag under VK2. Rent taktiskt är spelt bättre än Memoir'44, men det saknar Memoirs mångsidighet vad gäller massan av olika scenarior och möjligheten att skapa egna scenarior.
Men får högsta betyg ändå!!!

Låt mig börja med att säga att jag verkligen gillar detta spel. Komplexmässigt konkurrerar det med Momoir ’44, men jag anser att A&A BotB är betydligt bättre och mindre slumpmässigt än Memoir ’44.

A&A BotB skiljer sig markant mot original A&A rev. I princip är det bara namnet och figurerna som är lika. Den största direkta skillnaden är att detta är ett mer taktiskt spel, än A&A som är mer av ett strategispel.

Införandet av supply-regler är kanske den bästa uppdateringen. (Jag har alltid saknat det i A&A org.) Utan supply kan du varken strida eller röra på enheterna. Andra bra uppdateringar är införandet av lastbilar (som transporterar inf, art och supply) samt en tidslinje (vilket gör att spelet bara tar ca 3h).

Stridssystemet är nytt, enkelt och bra. Det jag spontant saknar är att det bara finns ”attacking fire” och ingen ” defensive fire”, men fördelen med A&A jämfört med många andra spel är just enkelheten. (Vill man spela ett mer komplext spel, bör man köpa ASL istället.)

Jag gillar hexagonsystemet skarpt och dessutom tycker jag att det är bra att det införts en begränsning av hur många enheter som får stå i en hexagon, dvs. en ”stacking limit”. (I A&A org kunde du stacka hur mycket du ville, vilket gjorde spelet rätt stelt på östfronten.) Genom ”stackinglimits” får man en helt annan dynamik. De nya flygreglerna – som också skiljer sig markant från originalet – gör det fördelaktigt att kombinera olika truppslag på marken, vilket gör att man på sätt och vis simulerar ”combined armies”, vilket är bra (man slår en tärning AA-fire per truppslag).

Reglera är enkla och rättfram. Spelet tar inte längre än 30-45 min att lära sig.

Kort sagt, ett mycket prisvärt spel. Betydligt bättre än dess konkurrent Memoir ’44, tycker jag.

Jag har för övrigt varit i kontakt med Larry som utvecklat A&A, och det verkar som att han planerar att göra ett nytt globalt A&A, där han tar med en del av uppdateringarna/erfarenheterna från BotB. Det låter lovande.

En liten notering: BotB är som sagt ett enklet "operativt/taktiskt" spel. Jag vill dock passa på att nämna att det finns ett ännu bättre "operativt" spel för den som är aningen mer erfaren, och det är EastFront, 2nd edition. Det är ett fantastiskt bra spel. Den oerfarne kan börja med BotB, och sedan satsa på EastFront. Den som har lite spel-vana, bör gå på East Front direkt tycker jag.