Gillar man det övernaturliga i klassisk miljö (1800-talet) så är detta absolut ett spel man bör prova. Reglerna är enkla och välbalanserade med reservation att man ibland kan ha riktig otur och bli övermannad av 'The villian' eller andra 'minions' som stryker omkring. Dock kan spelet vända snabbt och man blir en vinnare.
Spelet blir roligare ju mer man lär och man kan därmed bli mer strategisk. Med spelet följer en mängd olika kort(kortlekar) som varierar spelet bra. Efter ett tag kan man önska sig fler kort till kortlekarna, men då finns ju expansionerna till hands.
Spelplanen(brädet) är lättöverskådligt och snyggt och inte så stort. Korten är snygga, välgjorda och rejält inplastade. Med spelet följer även en soundtrack cd med musik som är tänkt att spelas under tiden man spelar. Detta är dock ingen 'hit', eftersom musiken är ganska amatörmässig, vilket gör att det mest känns pinsamt att lyssna på den. Skippa skivan.
Man kan spela individuellt, mot varandra eller som lag, vilket ger lite extra dimension till spelet som blir svårare vid lagspel. Det finns även möjlighet att spela flera oilka team och tävla mot varandra.
Positivt är också att det finns två expansioner till grundspelet, vilket kan lyfta ytterligare med tex ett extra spelbräde, hjältar, monster, mm.
Plastfigurerna är ganska shysst skulpterade och kan med fördel målas av den som vill smycka ut spelet på detta sätt. Har man erfarenhet av tex figurspel som tex warhammer så kan detta ligga nära till hands. Man saknar dock miniatyrer som representerar 'The Villians', eller monsterbossarna. Kan tänkas att speltillverkaren inte lade energi på dessa eftersom dom inte flyttar runt på brädet på samma sätt som hjältarna, men ändå, det hade varit önskvärt för spelkänslans skull. De övriga monstren i allehanda former representeras av spelmarker, vilket funkar bra eftersom dessa och övriga tillbehör är såpass välgjorda så att man kommer i stämning ändå.
Så passa på att införskaffa ett kul spel till hösten. Tänd några stearinljus en mörk, vindpinad och regning kväll och jaga andar, monster och annat otäckt i Shadowbrook. Se upp för förbannelser och dödliga omen.
Underhållande med kuslig mysfaktor.
Skriven av: Feffe - 2010-08-16 15:02:49
Skaffa en trivsam tärning och plasta in korten, sedan har du många trevliga spel att se fram mot.
Eftersom du måste byta och slänga kort ofta så spelar du dina bra kort så fort som möjligt. Ingen idé att spara något bra eftersom nästa omgång kan de vara utbytta. Njut av kaoset och leta dig ut från rymskeppet.
Tommy
Skriven av: vidcin - 2010-08-10 22:26:33
Settlerskänslan finns kvar och har kombinerats med lite Ticket to ride-känsla. Bygg byar, bygg järnvägar, leverera gods till dina konkurenters byar. Kul variant.
Skriven av: jannep - 2010-08-09 21:11:06
Jag gillar Battlestar Galactica. Den nyproducerade Tv-serien schabblades bort under sista säsongen men brädspelet upplevde jag som en fräsch fläkt.
Jag gillar den starka betoningen på interaktion mellan spelarna och älskar det faktum att minst en av spelarna är en förrädare som skall föra de andra bakom ljuset. Vad jag är kritisk mot är egentligen bara två saker. Den ena är speltiden som helt ärligt är lite väl tilltagen för spelets format. Om spelet ska få någon chans att skina så bör spelarantalet ligga på fem spelare och då dras tempot ner avsevärt. Särskilt tradigt blir det om man nu spelar med fyra spelare och du har oturen att bli en sympatisör med Cylonerna. Denna roll är så urbota tråkig att spela men nödvändig för spelmekaniken.
Så behövs Pegasus expansionen? Om du är ett stenhårt fan av Tv-serien; ja. Om du gillar spelet men känner igen dig i mina synpunkter ovan; nej. Exp erbjuder en hel drös nya karaktärer att spela, vilket är positivt, men utökar spelet med två bräden och därtill betydligt mer speltid än nödvändigt.
Det ena brädet utgörs av Pegasus och den får godkänt av mig. Det finns en del intressanta val att göra på de nya platserna vilka kan användas att spinna intrikata situationer av cylonspelare.
Men det andra brädet, vilket avbildar New Caprica, introducerar ett slags klimaktiskt slutspel där människorna måste slussa ut civila skepp till planetens omloppsbana och en angripen Battlestar, samtidigt som de måste bedriva gerillakrig mot cylonerna. Teoretiskt låter det som en spännande twist men jag upplever det endast som onödigt och tradigt. Grundspelet erbjuder redan en spännande upplevelse, om än något för lång, och behöver inte segas ner av något antiklimax.
Det medför dock att spelet blir bra mycket knivigare för människorna så om din spelgrupp inte blir förintade av brödrostarna längre så skulle jag tänka mig att detta är något för er.
I annat fall skulle jag avstå.
Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-08 12:05:40
Efter att ha sett Tom Vasal's recension på thedicetower.com löpte jag hals över huvud för att skaffa mig detta spel. En del spel vet man redan på förhand att de kommer klicka för dig, så också i detta fall.
Spelets grundidé kretsar nämligen runt något som vi flesta sysslat med och tyckt varit enormt spännande, nämligen kurragömma.
Som olydig novis ska du som spelare smyga runt i klostret, genom att i hemlighet föra protokoll över din förflyttning på brädet, och komma över ett hemligt objekt innan du obemärkt måste ta dig tillbaka till din ursprungliga startpunkt.
En av spelarna ikläder rollen av de två nunnorna vars uppgift är att leta rätt på noviserna.
Novisspelarna avger olika mycket ljud ifrån sig beroende på i vilken takt de förflyttar sig (en modifierad T6) och har de otur (dvs. om T6:an anger ett nummer som inbegriper avståndet mellan novisen och nunnan) får Nunnorna på så vis en fingervisning om vart spelarna gömmer sig och jakten är så igång!
De som spelat Scotland Yard kommer att känna igen sig då de båda spelen är mycket lika men istället för att en spelare utför en dold förflyttning så är Nuns On The Run snarare inverterat i jämförelse med det tidigare.
Spelet är mycket enkelt när man väl satt sig in i de relativt enkla reglerna och temat har gått hem bland de flesta jag spelat det med. Det enda kruxet som kan uppstå är frågan om huruvida Nunnorna kan se noviserna eller ej men detta avhjälps genom ett tydligt diagram i regelhäftet som visar alla tänkbara positioner på brädet.
Spelet är inte heller kompatibelt med fuskare då novisernas förflyttning bygger på att spelarna är ärliga och anger om de syns eller ej men detta kan också avhjälpas med att Nunnorna också för protokoll över deras förflyttning då man senare kan jämföra de olika förflyttningarna vid spelets slut.
Komponenterna är av högsta kvalitet, även om nunnorna gärna hade fått vara figurer för min del, och omspelningsfaktorn är hög.
Ett givet köp.
Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-06 14:47:39
Senator som är designat av Eric Lang har fått mycket skäll. Detta med rätta tyckte jag efter ett par sittningar. Spelets grundmekanik anses vara brutet eftersom det, i stort sett alla partier, mynnar ut i "King making". Detta innebär att en spelare som inte längre har någon chans att vinna, istället får avgöra vilken av de kvarvarande spelarna som får känna segerns sötma. Inget vidare kul för vare sig vinnaren, som inte får uppleva att det var hans egna val av handlingar som förde honom till segern, eller för "kung-göraren" som i princip endast slänger in handduken.
Men jag brydde mig inte nämnvärt eftersom jag kammat hem det billigt på Tradera så det åkte upp på hyllan och blev liggande i ett par år.
Efter denna tid testade jag så spelet igen, denna gång enligt en regelvariant ifrån BGG som radikalt förändrar spelet med väldigt få medel. Istället för att spelet slutar efter fas 3 så slutar det istället när en spelare kommit upp i 8 vinstpoäng. Dessa erhålls genom
icke kompletta agendor / 1 vp, kompletta agendor / 2 vp samt, Imperiala Agendor /3 vp.
På detta enkla sätt behåller spelet sin tajta känsla, eliminerar samtidigt "king maker" faktorn och förvandlar ett brutet spel till en riktigt nöjsam upplevelse.
Ett bevis på att du aldrig bör göra dig av med gamla spel.
Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-06 14:25:47
Min engelska recension ifrån BGG.
I play games with different groups of people and thereby under different circumstances.
For a while now I've played with the gamers at the local club every tuesday and on the weekends with my family. While a lot of games see much action I don't have that many 2 player games to play with my significant other when her son has gone to bed. Naturally I was excited when I saw the box of Kingpin which not only promised a game with cool grapichs but also some tense 2 player action.
The game is pretty straight forward and boils down to each player controlling a set of tiles which represent their Kingpin's minions. These tiles are eqipped with different sets of icons which are used to manipulate the opponent by taking out his tiles. On a players turn he can choose to move or play another tile onto the board. In each case he moves a clock token down one step on an actiontrack. Or the player can choose to attack another tile and this is where the game offers it's interesting play.
The thing is that a tile with a gun token eliminate another tile by beeing equal or exceeding his opponent's health in numbers but all the tiles adjecent to the two tiles starting the shootout also participate in the conflict and therefore you can find yourself in situations where quite a lot of pieces go off the board at the same time. Another feature that comes from the array of icons depicted on the tiles is that they can support each other, increasing their strength, or reducing an opponents strength.
Some tiles have the ability to attack after moving and these raging ones you got to look out for since the winning conditions state that once one of your tiles reach your opponents start zone and go off the board, you win the game. Alternatively you can win by placing three of your tiles in the midzone of the board without your opponent having any representation there, you kill all your opponent's tiles or your enemy slips of the actiontrack.
What I like.
I got to say I like this game and it's basically beacuse it plays fast. None of our games have ever exceeded 15 minutes of play and still the game offers a good share of strategy for the time it demands. I've for example learned that a Gunman backed up with a Raid oriented tile can constitute a very destructive combination. I also like the graphics and while some may say that it makes the tiles cluttered, I have no problems with that. I also like the different winning conditions and while the designers recomend you to skip the actiontrack I think it actually brings more tension to the game but I'm willing to try leaving it out in the future.
What I don't like is the box. While it offers a solid, fun game and stunning cover art it's simply too big. I will bring the game along to the pub and I will do fine bringing it in a bag but when it comes down to storage I can't get my head around the size of it. This touches my next concern which is the game's replayability, which I at the moment can't judge to be all that low since you get three different styled gangs, but I really hope that the Krzysztof's and Mr. Cywicki has some sort of expansion/s planned to fill that big box.
So what's next?
All in all I think that Kingpin is a neat game which fills an important niche in my gaming habits. It's somewhat easy to bring and it will probably be played many times but it leaves me with a feeling of expectation. While a great game for the right circumstances I must say that if the game is to live on and not fade into the darkness that is the back of my game shelf, it demands expansions. The game holds great potential to evolve beyond it's current form and if the designers just respect the playing time I don't think they will have any problems to make an exciting game even more tense and more fun.
Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-06 12:02:13
Om du inte har orken att ta dig igenom Arkham Horror så är detta kanske det bästa co-op spelet som är tillgängligt just nu.
Spelets tema är förlagt till ett medeltida(?) och sannerligen hemsökt Kina där den sedan länge döde Wu-Feng är redo att återuppstå och sprida död och förintelse. Spelarna antar skepnaden av munkar vilka vigt sina liv åt just detta tillfälle.
Mekaniskt går spelet ut på att spelarna skall försvara en by som hela tiden angrips ifrån fyra håll av olika monster. Dessa monster är färgkodade i det avseendet att de bekämpas med tärningar kodade med färgerna grön, gul, blå, svart och vit. Ett slag med tre tärningar uppnår förhoppningsvis den färgkombination som krävs för att förvisa monstret till dödsriket. Nu hörs det ju på lång väg att oddsen för att förvisa ett spöke kodat 3 röda "träffar" inte är jättestora.
Det är där byns nio olika brickor kommer in i bilden.
Munkarna kan nämligen förflytta sig över byn och skaffa hjälp hos byns invånare för att kunna klara av deras uppgift. Resurstillgången är dock alltid knapp och tillslut kommer brädet att översvämmas av fiender till den grad att de bit för bit kommer börja förbanna byn och förneka spelarna att utnyttja de egenskaper som erbjuds där. Som tur är har munkarna själva två olika uppsättningar av specialegenskaper som kommer väl till pass i försvaret av byn som till slut kommer kulminera i mötet med Wu-Feng själv!
Spelmekaniken liknar mycket ett pussel där deltagarna tillsammans avgör vilka val som bäst leder fram till ett optimalt resultat och det finns en hel del handlingar att välja mellan. Det har också sagts på andra håll men jag måste upprepa att detta spelet är svårt. SVÅRT skrivet i versaler kan inte förmedla alla de spelomgångar som dina munkar kommer möta ond bråd död men vägen dit är alltid lika engagerande och nöjsam.
Då spelupplevelsen många gånger kan liknas vid desperat hundsim i en mörk brunn känns varje val i spelet viktigt och relevant.
Om du fattar tycke för spelet så gör du bäst i att plocka upp expansionsmodulen White Moon som tillför en verktygslåda av en hel del roliga supplement med vilka du kan välja att göra spelet både enklare och svårare.
Om du är ute efter äventyret i AH kanske detta inte är något för dig, men om du som jag tycker att Pandemic inte är tillräckligt engagerande så bör du ge Ghost Stories en chans.
Fantastiska komponenter och en klaustrofobisk spelupplevelse väntar dig.
Spring och köp!
Skriven av: supersiamesisk - 2010-08-06 11:19:39
Prsivärt lite tilläg som gör att spelplanen växer en del och gör spelet roligare.
Skriven av: alne - 2010-07-20 11:58:16
Kul tilläg att använda ibland, risken är att man kan bli lite för taktisk och inte bara njuter av spelet.
Skriven av: alne - 2010-07-20 11:56:37
Detta tilläg gör att spelat blir lite roligare och är helt klart ett bra köp.
Skriven av: alne - 2010-07-20 11:55:42
Detta är ett lysande tilläg till detta roliga spel. Många roliga nya bitar som gör det möjligt att bygga riktigt roliga städer.
Skriven av: alne - 2010-07-20 11:54:36
Fint spel med bra komponenter
Man känner igen känsla och mekaniker ifrån andra (också bra) spel. (t.ex. Twilight imperium, Chaos in the old World, Runebound, Descent med flera) Mekanikerna fungerar har dock fått en fin blandning som gör att spelet flyter på väldigt effektivt för vad det är.
Någon expansion till detta spel så kan det nog bli kanonbra!
Lite minus eftersom det är ganska dyrt för vad man får kanske men man glömmer det ganska snabbt efter att man spelat några gånger.
Skriven av: speedload - 2010-06-07 19:00:20
Lättsamt och mkt bra spel för två personer som gillar kortspel. Som taktisk poker one-on-one typ:) funkar å spela med alla, även om personen i fråga aldrig spelat brädspel/kortspel förut.
Skriven av: Rutan - 2010-05-16 14:52:09
Ett spel i världsklass helt klart. För er som gillar spel som Puerto Rico, Power grid, settlersa kommer älska Agricola. Det är absolut värt pengarna.
Anledningen till att köpa spelet att spelet bjuder på stora variationer från spel till spel. Det finns över 300 kort som påverkar spelet och val av strategier vilket gör att det ena spelet blir inte det andra likt. Man kan inte gå in med inställnigen att satsa på en viss strategi. Man behöver korten som hjälp för att kunna klara spelet bra. Efter som varje spelar bara nyttjar 14 av 300 korten var per omgång gör att det finns spelvariationerna är enorma.
För er som fortfarande tvivlar på att köpa spelet kolla in hur man spelar spelet ¨på youtube.
Sök på "Agricola how to play" så går en inbiten spelguru igenom spelet grundligt på 30 minuter. Detta är även lysande för att lära sig spelet. Spelreglerna är väldigt svåra att tolka och texten är mindre än i bibeln.
Men mitt tips är. Köp spelet, ni kommer garanterat att bli nöjda om ni är som mig och gillar spelen som jag tidigare nämde.
Skriven av: dh1986 - 2010-04-29 23:58:04
Ett mycket bra spel som ändå inte tar en evighet att spela.
Rekomenderas starkt för de som vill "uppgradera" från RISK till ngt mer avancerat!
Skriven av: Bertil - 2010-04-29 22:27:57
Köpte Dungeons & Dragons: Fantasy Adventure Board Game för några dagar sedan:)
Måste säga att jag längtar till varje nytt quest/uppdrag man skall göra, Väldetaljerade minifigurer, som du kan utöka. figurerna har tillhörande kort som anger deras olika egenskaper.
Combat systemet är absolut inte enformigt, utan bjuder på en rad olika saker:)
Questen/uppdragen blir svårare och svårare, men är absolut inte omöjliga.
Man bör vara åtminstone 2 spelare.
Jag kommer defenitivt fotsätta, köpa nya karaktärer/figurer och uppdrag till detta grundpaket.
Dessutom bättre än onlinespel såsom wow,mm.
Då det är lättare att bara gå ifrån, om man ska göra något annat;)
Vh filip.
Skriven av: filipj - 2010-04-18 22:07:43
Om man gillar FFG:s version av Cosmic Encounter kan man i stort sett inte hamna fel med Cosmic Incursion. Det rekommenderas till alla som gillar orginalsepelet och vill utöka det.
Vad får man då om man köper expansionen? För det första läggs det till skepp och planeter och destiny-cards för en sjätte spelare. Detta är naturligtvis ett stort plus, även om spelet fortfarande är som bäst med 4-5 spelare.
Det andra som följer med är en speciell belöningslek som defensiva allierade får dra kort från om man framgångsrikt försvarar någon. Korten i denna är lite annorlunda och ger spelet nya möjligheter samtidigt som de gör det attraktivare att vara defensiv allierad. Korten har annan baksida och är därför lätta att identifera om någon tar kort från ens hand. Här finns däremot rifts alltid som ett hot. Rifts kan användas för att fria skepp från The Warp men den som dras en rifts från någons hand (t.ex. vid kompensation) exploderar den och skickar motståndarens skepp till The Warp. Reward deck saknar dock de högska korten och man är fortfarande beroende av den vanliga leken för att klara sig.
Slutligen följer det med 20 nya aliens vilket alltså gör antalet spelbara till 70 (!!!). Som vanligt är de en rejäl blandning med enkla krafter (Symbiote har dubbelt så många skepp) och mer komplicerade (Chronos kan resa i tiden för att spela om ett encounter). För den som är intresserad av hela listan med alla krafter beskrivna rekommenderas Boardgamegeeks sida för spelet (under "Images" finns alla alien-sheets). De flesta krafter känns relevanta och varierade att spela även om en del kan vara lite tidsödande, speciellt i spel med 6 spelare. Som vanligt är vissa "bättre" än andra men det är alltid situationsberoende. Har man en av de "bättre" är risken att man får alla de andra spelarna mot sig och någon med en underskattad kraft har chans att vinna.
Kortfattat är Cosmic Incursion en mycket bra expansion för den som gillar grundspelet. Det utökar spelet utan att förändra det för mycket. Rekommenderas varmt.
Skriven av: Howrie - 2010-04-11 11:11:30
Castle Panic är ett roligt och spännande spel som spelas på 30min upp till 1½h beroende på antal spelare.
Antal spelare, spänning och de varierande speltyperna är Castle Panics styrka. Du kan spela det ensam och upp till sex personer och byta speltyp. Ena gången kan man hjälpas åt allihop medan en annan gång kan en spela "Overlord" och sköta monstren och vidare finns ytterligare speltyper.
Spelet är mycket enkelt regelmässigt och lätt att sätta sig in i och börja spela. När spelet väl startat gäller det att spela taktiskt med sina medspelare och tänka så många drag i förväg som är möjligt.
Spelet är i regel spännande även om det kan bli en del stiltjen när monsterdödandet går bra. Dock vet man aldrig om man ska klara sig förrän på slutet vilket ger spelet en god behållning.
P.S Castle Panic är även ett av de få brädspel där man tjänar på att samarbeta och fundera ut strategin tillsammans.
Skriven av: brunejenkins - 2010-03-28 15:39:50
Jag ger Drakon en mycket stark 8:a i betyg. Spelet är inte så avancerat men de många olika rumsbrickorna och de ännu fler kombinationerna gör att en spelomgång blir ofta väldigt varierad och annorlunda mot den förra. Spelet är stilrent och snyggt designat med detaljerade spelfigurer i plast. Spelet går ut på att först få 10 guldmynt samtidigt som man förhindrar/saboterar för sina motspelare. Det är i sabotagedelen som spelets verkliga styrka ligger. Det är nämligen oerhört roligt att sabotera för de andra. Man kan skicka draken på dem, rotera deras rum så att de inte alls får gå dit de vill m.m Partierna kan ta allt från 5 min till 50 minuter i alla fall då jag spelat, beroende på hur många man är och hur man spelat partiet. Det finns några olika regeluppsättningar att välja på beroende på hur avancerat man vill ha det. Rekommenderar att köra reglerna utan karaktärernas specialförmågor då de bara gör spelet sämre och mer obalanserat enligt mig.
+ Otroligt roligt att konkurrera/sabotera.Snabbt och lättspelat. Man kan vara så många som 6 st spelare. Varierande spelomgångar.
- Kan vara väl simpelt.
Skriven av: Blue - 2010-03-05 15:48:04
