Gillar man serien antar jag att man kommer gilla det här spelet. Det är raktframt - du kontrollerar ett MC-gäng och målet är att sluta spelet med så mycket pengar som möjligt.
Spelplanen utgörs av plats-brickor som till stor del slumpas fram, så spelarna vet inte vilka platser och möjligheter man har. Brickorna vänds upp under de första rundorna så först runda 3 av 6 har man tillgång till hela spelplanen.
Reglerna är enkla, markörerna för vapen och varor är riktigt coola plastfigurer, men det stora problemet med grundboxen är att ett av gängen (Lin-syndicate) är svagare än de andra inledningsvis - någonting de andra kan utnyttja för att helt enkelt slå ut en spelare direkt. Gängen har olika specialförmågor (det går att spela där alla gäng är lika, men det är inte lika roligt) som gör att man dels får välja sin egen strategi och dels hur man ska behandla andra.
Expansionerna rekommenderas. Dels ger det möjlighet att spela fler spelare (1 per expansion) och dels kommer man få möjlighet att spela 4 hyggligt jämnstarka gäng redan från början på 4 spelare.
Tärningarna som följer med - temade för varje gäng - är coola och används som den enda egentliga slumpfaktorn i fighter mellan gängen. Det håller slumpfaktorn låg och möjlig att komma runt. Däremot har alla omgångar jag spelat visat att en oförmåga att slå över 1 inte hjälper alls...
Skriven av: schwanhof - 2016-09-09 07:11:15
Alla spel där alla regler kan sammanfattas på 1 A4 gillar jag. Eller i alla fall de flesta. Takenoko kan spelas av de flesta. Spelet är enkelt och rättframt
och riktigt kul.
Skriven av: schwanhof - 2016-08-31 15:13:21
Massa kort, massa hjältar, massa kombomöjligheter. Spelet känns designat för co-op, men flera kort har möjligheter att bråka med medspelarna. I slutändan är det dessutom den som slagit mest skurkar som blir den slutliga vinnaren av vinnarna.
Blir svårare om man är 4-5 spelare eftersom det tar längre tid innan spelare börjar få upp sina rekryterade superhjältar till sin hand men i regelhäftet finns många förslag på hur man ska höja svårighetsgraden.
Skriven av: schwanhof - 2016-08-31 15:11:51
Det finns några få spel som fyller följande krav:
1. Snygga
2. Välproducerade
3. Tema man känner igen och älskar
4. Olika 'falanger'med olika vinst-villkor
5. Balanserade
6. Gjorda för 2 spelare
War of the Ring och Battle of Five Armies är väl de man främst kommer att tänka på. Åtminstone jag.
Detta spelet faller definitivt i den kategorin. Om man spelar rebellerna eller imperiet så skiljer sig spelet helt åt. Det går inte att spela de två falangerna på samma sätt, utan man måste anpassa sig efter sin trupps styrka och svaghet.
Helt fantastiskt är att det också är helt jämnt. Det är sällan det blir en överlägsen seger åt ena eller andra hållet, under förutsättning att någon inte klantar sig fatalt.
Detta är definitivt ett spel för den som oftast får spela med bara en motspelare, om det så är partnern eller en kompis.
Men för den som har liten spelkrets är detta verkligen ett givet köp.
Skriven av: TomasTidén - 2016-08-18 11:55:07
Det tar ett tag att förstå sig på reglerna men sedan flyter det på. Sedan finns det en viss del tur i spelet, den som saknar sådan kommer märka att det blir avsevärt svårare än för den där lycklige saten som har det.
Rolig twist på klassiska frågesportspelen. (En 10-åring lär dock aldrig klara av detta spel, utan man bör nog vara vuxen.)
Skriven av: superkarin - 2016-04-26 12:52:29
Ett lysande litet spel för 2 personer. Enkla regler på engelska. Ingen text i spelet, så det passar bra även för yngre spelare.
Målet är att få ihop tygbitar till ett lapptäcke som skall täcka så mycket som möjligt av spelarnas individuella bräden. Poäng i form av knappar tilldelas under spelets gång beroende på hur täckena tar form och hur spelarna väljer att flytta fram sina pjäser på det gemensamma tidsbrädet. Knapparna används också som valuta för att köpa fler tygbitar. När båda spelarnas pjäser nått sista rutan på tidsbrädet är spelet slut. Minuspoäng ges då för ej täckta rutor.
Det är ett abstrakt spel, men det är trevligt illustrerat och komponenterna är gedigna vilket förhöjer känslan.
Den som spelat Ubongo kommer få en liten aha-upplevelse, eftersom pusslandet med tygbitar påminner till viss del om det spelet. Patchwork erbjuder dock ett helt annat strategiskt tänkande i lugnt tempo, där mycket handlar om att planera framåt och även försvåra för motståndaren.
Speltid på ca en halvtimme gör att man gärna spelar flera gånger i rad.
Ett av de bättre spelen för 2 spelare - som schack, fast roligt. Mycket prisvärt också. Rekommenderas varmt!
Skriven av: hjs1 - 2016-03-26 22:21:31
Detta är första världskriget på strategisk nivå, stora enheter där varje drag och val räknas. Mycket mycket svåra avvgägningar ibland, vilket är ett stort plus- du kan aldrig göra allt du behöver...
Spelet följer historien ganska väl, man har ej fria händer.
Stora misstag straffas hårt, dessa två tillsammans är det enda negativa med spelet. Du måste vara fokuserad och tänka igenom dina drag. Gillar du det, att ta planerade risker (inte "vi får se vad som kan hända") är det ett riktigt bra spel. Genom korten finns alltid osäkerheten i vad din motståndare gör/kan göra kvar. Detta är en utdragen strid tills någon sida knäcks, tydlig känsla av WW1.
Skriven av: Magro - 2016-03-09 10:17:30
Bedrägligt enkelt spel som efter några omgångar visar sig rymma både elegans, djup och dynamik.
Läs hela recensionen på:
https://mittlivsompjas.wordpress.com/2016/02/19/en-titt-pa-no-thanks/
Skriven av: hbrullhoff - 2016-02-19 12:00:40
Ett spel för alla som gillar flygspel. Wing Leader: Victories 1940-1942 anses av många som ett av de absolut bästa krigsspelen under 2015.
Spelet ser regeltungt ut men efter genomgång av de första uppdraget (som är en tutorial) faller det mesta på plats. Regelbokens 47 sidor är luftiga med många exempel. Skulle säga att spelet är något mer komplicerat än de lite tyngre eurospelen (typ Twilight Imperium eller Mage Knight).
Spelets många uppdrag går oftast ut på att en sida försöker utföra ett uppdrag (bombning, spaning eller liknande) och den andra sidan försöker sätta stopp för uppdraget. Varje sida har mellan 1 och 10 spelpjäser (counters) att hålla reda på och varje spelpjäs motsvarar (normalt) mellan 3 och 12 flygplan.
Ett parti tar mellan 30 och 120 minuter. Skulle säga att ett tiotal av uppdragen kan spelas på 60 minuter eller mindre.
Skriven av: wade - 2016-02-16 15:47:17
Gillar du TV-serien, brädspel och är social. Då är detta ett måste för dig! Det här brädspelet tillsammans med Pegasus expansionen är det jag spelat mest av alla fantastiska brädspel jag har. Inget spel är det andra likt. Jag skulle säga att det är ett måste att spela med sociala och öppna människor i det här spelet då det är både intuitivt och med mycket interaktion mellan spelarna. I spelet fångas på ett briljant sätt känslan som återfinns i serien. Vinner människorna är det alltid på målsnöret. Pulsen går upp, heta känslor och svikna förtroenden när du i en diger situation som Admiral ger en spelare två extra actions för att undanröja ett hot som kan få vågskålen att tippa över. Där efter, maktlös och med fasa i blicken, bara kunna titta på när löftena som utgivits fullständigt trampas i bitar av din kamrat som skickar precidenten genom luftslussen för att sedan spränga hål i skråvet på Galactica och med ett ondskefullt skratt ladda upp sin data till Cylons återupplivningsskepp.. Det var jag som var förrädaren! ^^ Vilka härliga minnen!
Skriven av: Tribox - 2016-01-31 16:46:58
Denna expansion bör ett redan lysande spel briljant!
Har spelat med expansionen 4a gånger och ingen är den andra lik. Expansionen framhäver på ett mästerligt sätt känslan som återspeglas i TV-serien samt får spelet att kännas mer välpolerat. Vad gäller speltid och antal spelare tog det för oss 4a timmar på 7 spelare som en referens.
Skriven av: Tribox - 2016-01-31 16:23:18
Har du velat börja spela WH40k men inte har råd att köpa en armé för flera tusen för att sen vilja köpa en till armé och pengarna räcker inte till? Inte heller har du plats och tid för måla, limma, bära runt på en massa?
WH40: Conquest kombinerar 40k head-to-head kortspel likt Magic the Gathering och har fokus på resurser samt antal kort man får dra till handen. Du kan utöver att spela en faktion, ha en andra faktion i leken på ca 50 kort. Ett Coreset räcker om man ska spela med casual som ett brädspel, men ska man ge sig in i mer tävlingsinriktad kan 2-3 Coresets och ett av varje expansion behövas. Antal kort man får ha av samma slag är begränsat till 3 men kort som räknas som "loyala/Signature" får du ha 4 av. Varje spelare börjar med en starthand och X antal resurser och måste gå igenom 4 olika faser i spelet och sk.a "actions/actions windows" mellan varje fas.
FFG har turnering och sk.a Kits för varje säsong där du kan få promokort (ett kort som redan finns men med annorlunda design) och chans att vinna spelmattor och annat kul.
Skriven av: ziocree - 2016-01-16 21:06:33
Föreställ dig att du arbetar på en underrättelsetjänst och att du precis fått information som innebär att du omedelbart behöver nå ut till alla era spioner. Samtidigt försöker ett annat lands underrättelsetjänst göra samma sak, och det är livsviktigt att hinna först. Via era agenter ute på fältet försöker ni nu komma i kontakt med samtliga era spioner. Den som först nått ut till alla sina spioner har vunnit. Det finns bara en hake. Den enda kommunikationskanalen mellan underrättelsetjänst och agent är helt öppen, så den sparsamma informationsöverföringen måste ske i kodad form.
Läs hela recensionen på:
https://mittlivsompjas.wordpress.com/2016/01/08/en-titt-pa-codenames/
Skriven av: hbrullhoff - 2016-01-08 16:04:55
Läs mer på min blogg
https://majasegna.wordpress.com/2016/01/01/bezzerwizzer-plus/
Skriven av: SpelMaja - 2016-01-07 12:21:50
Nja, jag vet inte...
läs på min blogg
https://majasegna.wordpress.com/2016/01/07/6-nimmt/
Skriven av: SpelMaja - 2016-01-07 12:20:34
Bra Spel! läs mer i min blogg som jag just startat där jag tänkte recensera spel.
https://majasegna.wordpress.com/2015/12/30/pandemic/
Skriven av: SpelMaja - 2015-12-30 15:11:59
Se min blogg: https://spelkronikan.wordpress.com/2015/12/10/glorys-end/
Skriven av: lundinandreas - 2015-12-10 21:53:56
Detta är ett strategiskt resursspel.
Striderna är abstrakta och rätt enkla men man flyttar militära enheter och måste planera för och balansera även det militära.
Mycket intressant för den som vill ha strategi men ej fokus på långa/tidsödande strider.
De två sidorna är olika, den ena starkare till lands och den andra till havs, de har även lite olika ekonomiska fördelar.
Det finns även "sudden death", om man skulle komma väldigt mycket efter kan man försöka sig på en knockout. Det finns även ett par scenarion/olika starttillfällen i spelet. Helt klart ett spel som man kan spela många gånger.
Det är inte ett snabbt lätt spel, men det är värt att sätta sig in i. Det är bara två spelare och de neutrala de är i princip passiva- det är konflikt och dragkamp även om man ej slåss nära fiendens huvudstad. Just nu...
Skriven av: Magro - 2015-12-04 20:16:58
Den franske poeten och flygpionjären Antoine de Saint-Exupérys lär ha sagt: “Perfektion beskriver inte tillståndet då inget mer kan läggas till, utan då det inte längre går att ta bort något”. Och det är faktiskt en ganska bra beskrivning av Tiny Epic Galaxies.
Läs hela recensionen på:
https://mittlivsompjas.wordpress.com/2015/11/15/en-titt-pa-tiny-epic-galaxies/
Skriven av: hbrullhoff - 2015-11-15 17:21:11
Unconditional Surrender är ett enastående välkonstruerat krigsbrädspel som med få pjäser simulerar hela andra världskriget i Europa och Nordafrika. All spelmekanik är originell, interaktiv, enkel, intuitivt begriplig, realistisk och framförallt oerhört elegant. Hela kampanjen tar enormt lång tid att spela, men flera scenarier finns för både kort och medellång speltid.
Spelmekaniken med 'sorties' för luft- och sjöstridskrafterna är enastående bra, och är perfekt integrerad med både den ekonomiska och militära mekaniken, och även med den välavvägda och operationellt avgörande spelmekaniken för underhållstransporter. Spelmekaniken för diplomati fungerar också fint, och skapar både indeterminism och frihet.
Eftersom det är enkelt att ta till sig alla regler så kan spelarna fullt ut fokusera på sin strategi och på spelets dramatiska manövrer och halsbrytande operationer.
Efter att jag har spelat massor av krigsbrädspel i över tre decennier så är avslutningsvis mitt omdöme att Unconditional Surrender är det bästa brädspel som jag någonsin har spelat.
Skriven av: Tristan - 2015-11-02 23:28:42
