Ja jösses, en viss Brickuz här tog med detta spel då gänget bestämde sig för att dra ihop en lätt fest i stugan.

Jag var något skeptisk till en början men lockades snabbt in i spelet, fantasin började flöda och sagorna tog form.

Solen hade precis gått ned, mörkret omslöt oss och värmeljusens dansande lågor lockade fram en härligt mystig atmosfär.

Den första sagan gav många skratt, alla var inte helt införstådda i reglerna, det gjorde inget.

Den andra sagan tog formen av något helt annat, aldrig tidigare har jag skrattat så åt ett kortspel, alla logikens ramar upplöstes helt, kaos rådde, spökhästar i träd, feér med personlighetsklyvningar, små tomtar som åt barn.
ja..

jösses.

Nu har jag testat detta underbara spel och konstaterar direkt en positiv sak:
Samlingen vi va igår gillar helt olika spel men för en gångs skull gillade alla spelet (en trivdes bäst med att lyssna men resten va delaktiga).

Reglerna är superenkla och ingångssteget va snarare att få igång berättar-genen samt släppa lite av sitt vinstintresse. När det va på plats blev plötsligt spelet, trots sin brist på klassiska strategiska moment, en helt underbar upplevelse!

Rekommenderas varm till spelgruppen, rollspelare, fester, parkhäng... kanon för att plocka fram det bästa ur din tysta polare eller din annars så propra vän! Solklar tia från någon som annars gillar Settlers, Carcasonne eller Powergrid!

Once upon a time är ett mycket sinnrikt berättarspel. Som går ut på att pladdra häcken av sig och samtidigt ge alla spelare en möjlighet att avbryta dig. I alla fall om vill att spelet ska få den gemytliga känsla som spelreglerna talar om.

Vill man ha en härlig och kul stund med sagoberättade kan jag varmt rekommendera detta spel. Se dock till att alla spelare är införstådda med att spelet blir roligare om historierna har en god stringens. Målet är egentligen inte att bli av med korten, det är att ha kul tillsammans.

Spelade det i helgen och kan varmt rekommendera spelet. Även de som tror sig ha en bra fantasi kommer att råka illa ut och blir tvungna att se sig besegrade.

Det vi märkte var att det inte var några problem att hitta på en historia, eller att nå slutmålet, trots att det kan se omöjligt ut från början. Det vi också noterade var att man måste hålla saker och ting i huvudet, t.ex. vem som dödade vem, och att man ganska lätt stakar sig och börjar pladdra på i nya storylines som gör historien ännu mer skruvad.

Det är en underbar känsla att efter 30 minuters påhitt se sina kort på handen minska och att helt plötsligt inse att man kan styra storyn precis till sitt slutmål. Lika frustrerande är det att sitta med ett kort kvar och lägga fram sin slutplädering när en motspelare interferar och omkullkastar storyn totalt.

Som novis på rollspelsfronten så var jag lite skeptisk, men olikt många recensioner så behöver man inte ha rollspelsbakgrund...bara en bra fantasi och coolt sinne.

Once apon a time är ett lysande improvisationsspel, där de som gillar rollspel har en enormt stor fördel. Jag testade det för första gången under den gångna helgen, och även om jag kan konstatera att jag har en lång väg att gå innan jag behärskar detta spelet, så var det riktigt kul. Öppna kranen till ordsvadan och babbla som aldrig förr så har du en chans. Detta är verkligen inte bara ett turspel, utan din berättartalang (och förmåga att fantisera och lyssna samtidigt) har stort inflytande över vem som vinner. Men å andra sidan är detta ett spel där det egentligen är ganska ointressant vem som vinner...